Vår kopparrika historia

Koppar har följt människan genom historien ända sedan cirka 5 000 f. Kr. Namnet kommer från den grekiska benämningen på Cypern, ”Kypros”, eftersom det under romartiden bröts stora mängder koppar på just Cypern.

Bild: Koppargruva nära Montreal, Canada

Den svenska kopparbrytningen antas ha börjat mellan år 850 och 1080 e. Kr med utvinning i Falun, som under 1700-talet kom att ha världens största koppargruva. Koppar var Sveriges viktigaste exportvara under 1600-talets första hälft och gruvan i Falun var landets största industriella arbetsplats; tidvis med över 1 000 personer sysselsatta. 

Tuff arbetsmiljö och många olyckor

Arbetstiden i gruvan var reglerad, vilket innebar att en gruvarbetare inte behövde arbeta mer än 12 timmar om dagen, sex dagar i veckan. Den som arbetade i Falu gruva behövde inte heller riskera att bli uttagen som soldat till armén eftersom gruvarbetet hade en stor betydelse för Sveriges ekonomi.

Men gruvarbetarnas tuffa arbetsförhållanden bidrog till många olyckor. Det var först år 1943 som skyddshjälm, elektrisk pannlampa och skyddsoverall infördes som skydd och redskap i arbetet under jord. 

Rödfärg 

En välanvänd biprodukt från kopparbrytningen i Falun var falu rödfärg. Länge samlades lämningar från kopparbrytningen på hög runt gruvan, där färgpigmentet utvanns från kopparfattig malm och slamjord, som mineraliserats och vittrat sönder tills det hunnit bilda så kallad rödmull. Mullen tvättades, siktades, brändes och maldes slutligen till ett finkornigt färgpigment.

Den storskaliga produktionen av falu rödfärg inleddes under andra halvan av 1700-talet och än idag tillverkas den enligt grundreceptet för att användas på husfasader runtom i Sverige. Bland annat är den vackra kyrkan och klockstapeln i Kiruna målade i falu rödfärg. 

… och falukorv

Vid arbetet i Falu gruva användes linor av tvinnad oxhud för att hissa upp kopparmalmen. Oxarna kom i stora konvojer från Dalarna och Småland och slaktades när de kom fram till Falun. Under 1500- och 1600-talet lärde tyska tillresta gruvarbetare svenskarna att göra korv av det rökta oxköttet. Det blev grunden för falukorven som vi fortfarande tillagar och ställer fram på middagsbordet. 

Stormaktstidens skattkista

Kopparproduktionens svängningar speglar på många sätt utvecklingen av stormakten Sverige, där toppen nåddes år 1650. Då producerade gruvan 3 000 ton koppar, men redan i slutet av 1710-talet hade produktionen sjunkit till mindre än 1000 ton per år.

Det trettioåriga kriget som startade år 1618 blev mycket kostsamt för landet och under den här tiden blev koppar något av stormaktstidens guld. Den skatt som betalades av dem som tillverkade och sålde koppar, bidrog till att hjälpa upp ekonomin. Falu gruva kallades därför ”Rikets skattkista”. Pengarna användes bland annat för att betala lön till soldater i armén, vilket bidrog till att Sverige under 1600-talet hade en av Europas största arméer.

Kopparmynt blev slottstak

Produktionen i Falun gjorde att Sverige hade gott om koppar, men det var ont om guld och silver. I stället för att göra guld- och silvermynt började Sverige i stället använda koppar för att tillverka pengar. Hur mycket ett mynt var värt berodde på värdet av metallen det innehöll. Eftersom koppar inte var lika dyrt som guld behövde ett kopparmynt vara både större och tyngre, vilket gjorde de svenska mynten otympliga och svåra att bära. 

När kopparmynten inte längre användes i mynttillverkning, såldes de som kopparplåtar. Kopparplåtarna smältes om och kunde återvinnas för att till exempel bli tak på slott i Europa. Europeiska handelsmän tog även med kopparplåtar och använde dem som handelsvaror på sina långväga resor. När man i slutet av 1900-talet gjorde utgrävningar i den indiska hamnstaden Chennai hittade man plåtmynt från Falun i leran. 

Som mest stod Sverige för närmare två tredjedelar av Europas kopparproduktion. Exporten lydde under ett statligt monopol och sköttes bland annat via kontakter i Amsterdam som var den stad i Europa där all koppar köptes och såldes.

Industrialiseringen ökar efterfrågan på koppar

I Sverige är 1800-talet industrialiseringens tid. Många nya uppfinningar förändrar samhället, men inget i samma utsträckning som elektriciteten. Nu blev koppar en viktig strategisk produkt tack vare sin goda elektriska ledningsförmåga. Både telegrafen och telefonen såg dagens ljus och mot slutet av århundradet blev det elektriska ljuset och elanvändningen inom industrin allt vanligare. 

Ny teknik förändrade gruvarbetet och under 1900-talet mekaniserades tunga arbetsmoment och antalet gruvarbetarna blev färre. I Falu gruva upphörde brytningen i dagbrottet år 1979 och i slutet av år 1992 avlossades den sista salvan i gruvan.  Historien hålls fortfarande levande, inte minst eftersom Falu gruva sedan 2001 är upptagen på Unescos världsarvslista.Den kopparrika malmen vid Viscariagruvan upptäcktes 1973, tack vare de fjällnejlikor (Viscaria alpina) som växte på platsen och avslöjade att marken var rik på koppar.